1783-1872 Thomas Sully Galleries Sully became a professional painter at age 18 in 1801. He studied face-painting under Gilbert Stuart in Boston for three weeks. After some time in Virginia with this brother, Sully moved to New York, after which he moved to Philadelphia in 1806, where he resided for the remainder of his life. In 1809 he traveled to London for nine months of study under Benjamin West. Sully's 1824 portraits of John Quincy Adams, who became President within the year, and then the Marquis de Lafayette appear to have brought him to the forefront of his day. (His Adams portrait may be seen in the National Gallery of Art, Washington.) Many famous Americans of the day had their portraits painted by him. In 1837-1838 he was in London to paint Queen Victoria at the request of Philadelphia's St. George's Society. His daughter Blanche assisted him as the Queen's "stand-in", modeling the Queen's costume when she was not available. One of Sully's portraits of Thomas Jefferson is owned by the Jefferson Literary and Debating Society at the University of Virginia and hangs in that school's Rotunda. Another Jefferson portrait, this one head-to-toe, hangs at West Point, as is his portrait of Alexander Macomb (American general). Sully's own index indicates that he produced 2631 paintings from 1801, most of which are currently in the United States. His style resembles that of Thomas Lawrence. Though best known as a portrait painter, Sully also made historical pieces and landscapes. An example of the former is the 1819 Passage of the Delaware, now on display at the Museum of Fine Arts, Boston.  Related Paintings of Thomas Sully :. | Portrait of the Misses Mary and Emily McEuen | Miss Walton of Florida | A Life Study of the Marquis de Lafayett | Queen Victoria | Jared Sparks |
Related Artists:
Abraham Hulk
1813-1897 Born in London, the senior member and best known of a family of painters, Abraham Hulk studied in Holland at the Amsterdam Academy under portrait painter Jean Augustin Daiwaille.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Jean-Baptiste Francois Desoria
Jean-Baptiste François Desoria (1758-1832). Both once enjoyed considerable renown among the elite of the Paris Enlightenment; today their names are barely known. Jean-Baptiste François Desoria (1758-1832), born in Paris, was, with the exception of some portraiture, primarily a history painter in the Neo-Classical style of his slightly older contemporary, Jacques-Louis David. Constance Pipelet, born in Nantes in 1767, was a surgeon's wife (later divorced) turned writer and librettist; she was noted primarily for her opera Sapho and her Epître aux femmes ( Epistle to the Women). Like her French predecessor of some four centuries earlier, Christine de Pizan, Constance Pipelet celebrated in writing the intellectual achievements of women.